Ensam

Kommentera
Ensam en lördagkväll. Ibland känns det bara för hemskt. Känner mig övergiven, ensam och ledsen. Ibland, ganska ofta faktiskt, kan jag tycka att det är skönt att få vara ensam, men inte idag, inte ikväll. Mamma är på 50-års fest och mina syskon och syskonbarn åkte hem till Sthlm idag. Har skjutsat mamma till festen och ska hämta henne inatt när hon ringer och vill hem. Sitter långt ute på landet i ett stort hus helt ensam. Jag vill vara hos T på andra sidan Sverige. Inte här. Inte ensam. Jag har iaf Skräpet här, och andra katter. Helt ensam är jag inte.

Känner mig ändå tom innombords. Jag behöver vara två. Sen jag blev vuxen behöver jag ha någon, jag är allergisk mot att leva livet ensam.

Helst skulle jag nog ändå ha velat festa idag med kompisar, men det är sommar och inget är som vanligt. Folk är inte hemma eller har andra planer. Nästa helg ska jag och T iaf till Gbg. Det är bestämt. Det ska vi. Vi är ett stort gäng som ska till Liseberg =). Har inte varit där på år och dar. Ska bli riktigt kul. Känner inte så många av de som ska dit heller, men jag bara känner att det ska bli jättekul!

Får man önska sig ett nytt,  bättre liv? Eller är det dumt och egoistiskt? Särskilt när man egentligen inte alls har något dåligt liv. Varför är det så svårt att leva? Att vara lycklig? Lyckokänslor kan jag få av naturen, av solen. Men jag anser mig inte vara lycklig i det stora hela. Hur blir man det? Är någon det? Är det någon vits med att leva ett liv mera deppad än glad?

Suck. Ta mig härifrån, någon.
Kategori: Tankar